Ida Ingemarsdotter

Ja, efter en  dryg vecka här hemma i lägenheten är väskan nu åter packad för nya upptåg.

Denna gång blir det en resa till grannlandet Norge och WC tävlingar och för VM uppe på Holmenkollen i Oslo. Blir första gången jag kommer tävla på Hollmenkollen stämningen sägs vara riktigt bra där uppe  =)

Men först blir det Drammen och stadssprint vid deras kyrka, ska bli spännande och se hur min form och hur övrigas form har konserverats efter OS, banan är en fin bana med uppför utför och mera uppför… Jag gillar!

Här hemma har jag hunnit packa upp och ta reda på lite grejer och även hunnit med lite skola… Men nu blir det inge mer med det på två veckor för nu blir det turné igen. Först Norge över helgen sen Stockholm och avslutande Falun och efter det är det SM i Skellefteå. Sen är det vår!!!

Nu ska jag vattna mina blommor!

Ma råkes

IDA

Ja, då var denna vecka snart till ända inte många timmar kvar nu. De senaste dagarna som jag fått här hemma i Östersund har varit guld värda för kropp och själv. Har äntligen börjat sova normalt och kroppen i övrigt har börjat ställa in sig på svensk tid och inget annat. För att vakna mitt i natten och vara klarvaken är inget jag rekommenderar om man ska fungera under dagen. Att vädret har varit så fantastiskt fint på dagarna har verkligen hjälp mot tröttheten, en promenad i solen och man har piggnat i lite…

Här i stan är det vinterfestival och det märks verkligen, här om kvällen var jag ner på stan och spanade in ljud och ljus spelen som finns vid rådhuset och stortorget, mäktigt värre. Riktigt kul att se och sen att så mycket folk är ute och i rörelse trots kylan. Som i onsdags då vi olympier blev mottagna på torget och det säger att mellan 10000-20000 var där och mötte oss. Kan bara konstaterat att vilket intresse det är för idrott i denna stad.

Förutom att komma i rätt dygnsrytm har jag hunnit träna en hel del, skönt att vara igång igen. Kom på mig själv att man inte hunnit åka alla spår här på ÖSK i än, för att man varit borta så mycket. Idag var det långpass i nysnön och med radiosporten i öronen för att höra vad som hände under Vasan. Apropå Vasan, stort grattis till Brink vilket lopp han gjorde mäktigt och grymt kul att han fick stå som segrare =) Sen även till Susane som även hon vann, att komma med den farten på slutet imponerade. Så GRATTIS till er båda!!

I övrigt jobbar jag på med att få lite grejer gjorda som har släpat efter den senaste månaden, men nu är jag även där med i matchen igen =)

Nu ska jag läsa lite bok, och njuta av söndags kvällen

Ma råkes

Idag har jag gjort något jag har längtat på att få göra under större delen av vintern, jag har varit i backen och kört telemark. Finns det något härligare sätt att ta sig nedför backarna, med närkontakt med snön och i djup position som gör att mjölksyran sprutar i benen men fartkänslan gör att man bara vill ha mer och högre fart!!

Så en heldag i Oviksfjällen, Bydalsfjällen med kanon väder. Var lite orolig i morse när vi åkte från Östersund då temperaturen låg på -20 och inte blev det varmare efter vägen direkt… Men väl på plats så var det betydligt varmare och solen jobbade sig upp på den klarblå himlen. För att få en bra dag i backen ska det inte vara en massa kör och det var det inte utan allt var klockrent! Fint före med snön och fina backar. Just nu har jag bara ett stort leende på läpparna, detta är livskvalité på högnivå =) ps. något trötta ben oxå. ds.

Tillbaka till OS

Sprinten blev inte riktigt vad jag hade hoppats och trott på. Men livet är inte rättvist och idrott handlar om vinnare och förlorare, denna gång var jag en förlorare men jag finner en drivkraft i detta och det är revanschen som jag nu kommer bära inom mig i cirka 1200dagar till nästa chans.

Vad hände då? Jo, kände mig stark och såg bara möjligheter när jag kom in på upploppet i kvarten, så går stavremmen upp och lossnar ur sitt fäste, kan meddela att den här lilla grejen påverkar hela rörelsen för mig och så sket det sig…

Dubbeljakten, var jag på revansch humör och kopplade bort huvudet redan på startlinjen, jag skulle ut och grisa vilket jag gjorde bokstavligen. Gör en sprintstart och klättrar i fältet. Gör inte sprintstarter på 15km… Jag gick över min egnen förmåga, sista varven på skejten finns inte i min hårdisk jag minns dem knappt. Väl i mål tar jag mig genom mixzone och till vallabodarna där jag får kramper och domningar… Inget bra, det blev undersökningar och ett besök på sjukan. Inga fel frisk som en nötthjärna, utan bara gått över min egen gräns på att ta ut mig och var helt enkelt helt tom på allt. Total syreskuld i systemet vilket gjorde att kroppen jobbade med att ställa tillbaka allt till det normala, och då kom kramperna och de andra grejerna som ett brev på posten. Så jag lyckades med att grisa men tyvärr blev inte resultatet det jag hoppats på men men… Efter denna dag tog jag några vilodagar för att återhämta mig och vara redo för att vara reserv för det som var kvar på programmet. Så drog ner till Vancouver på hockey, Sverige  Finland vilken match och vilken stämning =) Jag njöt i fulla drag!

Sjukdomarna, kommer till laget. Jag går från reserv till ordinarie i laget. Sista sträckan, ansvar men en jätte möjlighet att göra något bra. Pga. sjukdomarna var laget inte det som var tänkt från början. Men vi sa stafett är stafett vi går ut och krigar. Det gjorde alla på sin yttersta förmåga för dagen. När Kalla växlade över till mig med finland och tyskland hade jag bara en sak i huvudet och det var att jag skulle gå med och kriga om medaljerna, det fanns inga andra tankar. Kanske lite kaxigt, har aldrig varit i närheten av Saarinen eller Nystad på 5km skate men någon gång ska vara den första. Fort gick det och första varvet sa bara svich så var vi på väg ut på andra, och jag slet men det stod os medaljer på spel så skit i smärtan kör ändå. Vilket jag  gjorde, tyvärr fick jag släppa på krönet… Försökte jaga ikapp på platten men benen mina ville inte riktigt det mitt huvud och antagligen ni framför tvn ville…. Jag kom i mål som 5 vilket även var placeringen jag gick ut som. En grym erfarenhet fick jag av att köra men hade gärna kört in laget på medalj.

3milen, jippi en rolig distans att köra men fick tyvärr käningar av min rygg under första milen, försökte fortsätta men när kroppen inte vill samarbeta är det dumt att grisa vidare… Huvudet kan vara bra att lyssna på ibland… SÅ inte pannbenet blir för tjockt… Och WC cupen är inte klar ännu och många poäng att kriga om i sprintcupen.

Nu ska jag dona vidare här i vintervackra Östersund.

Ma råkes

Ida

Tiden den bara matar på och nu har det gått 5 veckor sedan jag lämnade mitt Östersund för uppladdning och förberedande för OS samt OS. Pga IOC:s regler vad gäller reklam har jag inte uppdaterat webben något under tiden så under de närmaste dagarna kommer jag att komma med lite smått och gott från veckorna i Kanada.

Det jag kan säga i alla fall är att det är grymt skönt att vara hemma igen, att få sitta i sin egen soffa och sova i sin egen säng är inte helt fel =)

Tar och börjar från början på resan, första anhalten var Apex en resort i Kanadas högre bergsmassiv, helt sagolikt vackert ställe med skidåkning som liknar den vi har här hemma med tallskog och spår som följer grusvägar. Riktigt skönt ställe att vända dygnet på och ladda upp batterierna med kock Jennys underbara mat. Där var vi i en dryg vecka innan vi packade in oss i bilarna och resan fortsatte mot Canmore, vägen till Canmore är en utav de vackraste vägarna jag åkt med glaciärer, berg och vatten på vackra ställen efter vägen. En rolig resa med kocken Jenny och fysio Towe vid ratten och jag och Pajala i backsätet =)

Canmore sista WC helgen innan OS drog igång, jag hoppades på att få en bra genomkörare inför OS, inte hade jag trott på någon direkt framskjuten placering. Speciellt inte efter kvalet då jag var 19, men se på tusan jag krigade och kände mig stark och fick för första gången i mitt liv kliva upp på pallen i WC sammanhang individuellt. Skön genomkörare som stärkte mig själv och mitt självförtroende inför det hela. Från Canmore med cowboy hatt i bagaget, fortsatte resan till Vancouver Island och Mount Washington. Ännu ett resort, här fortsatte jag ladda och träna efter den plan jag sedan tidigare hade gjort i ordning. Vädret bjöd på allt från skare och sol till kräksnö och regn, men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder som alla fröknar sa när man var liten och inte ville gå ut och leka.

Kanada, är ett grymt vackert land och har ett mycket trevligt folk, i början blev man nästan lite bly som svensk och inte van vid att folk kommer fram och frågar hur det är och vad man gör här och vilken idrott och sen om de kan få ta en bild på en med sig själva eller sina barn och gärna en autograf. Även detta vande man sig med men lite ovanligt, kan förstå varför Hollywood kändisarna gömmer sina barn och sig själva. Vi däremot försökte att ställa upp på korten och skriva autografer så att alla skulle bli nöjda, så ofta vi hade möjlighet och tid förstås.

OS, att vara på tårna och prestera nu och här.

Återkommer med OS imorgon, nu ska jag packa upp och göra klart tvätt högarna.

Sen bege mig till gymmet och träna lite.

Måste bara säga tack till alla människor som möt upp oss olympier under de senaste dygnet, klubben som stod uppställda mitt i natten ute på flyget här på Frösön när vi kom hem. Östersund som igår kväll samlats på torget, för att hylla alla som bor här i länet. Jag kan meddela att torget var fyllt, nästan lite yran känsla över det hela.

Nu blir det messmörsmacka innan gymmet kallar!!

Ma råkes

Ida

Jo nu sitter jag på hotellrummet vid Arlanda flygplats om cirka 8 timmar sitter jag på planet mot Kanada. Och ett nytt kapitel i mitt idrottsliv =)

Ni undrar säkert hur det gått med baksidan och jag har glädjande besked =) den är bra. Blev ett besök i Umeå på vägen hem i söndags från Piteå och röntgen visade att muskeln var hel, jippi så jag är åter igång med träning, självklart lite lugnare nu i början men när jag kommer över är det back in plan!

Veckan eller de dagar jag har hunnit varit hemma har flugit fram och bestått av att fixa och trixa med grejer som skulle vara gjorda innan resan började. Tror jag hunnit med det mesta på min lista faktiskt =)

SM, som gick förra veckan måste jag säga jag är nöjd med två starter och två medaljer jag hade hoppats på det dubbla, men hälsan går före. DP var kul medalj för första gången på trad och stafetter är alltid roliga att köra och att ta medalj är roligt =)

Beroende på hur det är med internet dit jag kommer nu kan detta vara sista inlägget här innan spelen. För under den månad som spelen pågår får jag ej uppdatera denna sida men hoppas ni håller till godo ändå.

Ma råkes

Ida

Fast de säger nog inte så over there…

Som ni kanske märkte så klev jag av dagens tävling, vid SM…

Innan tävlingen under uppvärmningen kände jag mig lite ring rostig i systemet vilket jag kan göra när man tävlar mycket, inte tänkte jag något mer på det utan fortsatte värma upp och gick till start. Jag kör prologen men känner under loppet att det drar ihop sig i baksidan och vill krampa lite… Efter målgång trodde jag det skulle släppa men icke, tog kontakt med min tränare Jocke och fick träffa en sjukgymnast på plats som gjorde en undersökning och sedan avrådde mig från start, han sa att det finns risk att jag åker på en riktig muskelbristning eller blödning om jag gjorde det… Jag tillhör kategorin som inte brukar känna efter så mycket utan snarare köra på… Men idag fanns bara en sak att göra lyssna på kroppen för inom en snar framtid börjar ett mästerskap med stora bokstäver…

Det var med en viss besvikelse jag lämnade återbud till heaten, så här i efterhand känns det som att jag gjorde rätt men det är alltid svårt att kliva av när man vill så mycket.

Ikväll har jag varit och träffat en av sjukgymnasterna i laget, han har undersökt och tejpat ihop benet vilket ni kan se på MMS sidan. Så nu är det bara att avvakta var cool och se hur vi ska gå vidare med detta, om jag ska in på röntgen för att se att allt står rätt till eller om det blir att vila någon dag och köra rehab.  Innan vi på onsdag börjar resan till Kanada.

Återkommer med uppdateringar vad det lider.

Ha de

Ida

Välkomna!

Som ni kanske märker har det hänt saker här på sidan, och om ni inte har märkt det så ta en titt runt omkring så ser ni att det har hänt saker Det är så här sidan kommer att se ut framöver, här kommer som tidigare uppdateringar om vad som händer i livet mitt att komma och lite annat smått och gott.

Nytt här är att även jag har fallit in i teknikensvärld… Där av kommer det vid olika tillfällen att dyka ned bilder här på sidan, från mig på olika platser i världen eller bara ute i skogen på en mysig stig… Bara hoppas det är täckning där jag befinner mig. Alltså MMS bilder kommer att komma!!

Samt baksia… Just nu är det inte så mycket där men som sagt där kommer mycket också att hamna men vad… Det får ni se, ni som går in där.

Hoppas ni hittar det ni söker även på denna sida, håll till godo!

Nu ska jag äta och ladda för framtiden!

Ma råkes

Ida

Jo, så är det att nu är halva SM tävlandet avklarat och idag har alla åkare en välförtjänt vilodag. Hur har det gått då?? Det ska jag berätta nu tar det hela från början.
Teamsprint stod på porgrammet första dagen, kvällstävling där jag och Emma Wiken körde i lag sedan Fru Olsson fått lämna återbud. Emma på första sträckan och jag på andra. Emmma körde riktigt bra och inför sista var det vi, Mora och Tärendö som det stod emellan. Jag lade mig i slag läge bakom dessa brudar och hoppades på möjlighet att lägga en rökare på upploppet. Och precis det fick jag, avancerade förbi Mora och jagade Tärendö över målrakan men det gick tyvärr inte hela vägen utan det blev tre tiondelar som skillde oss. Kul att komma på pallen och vara med och kriga om guldet.
Igår ett knappt halvt dygn efter första tävlingen så stod jag på startlinjen igen. Denna gång dubbeljakt med skidbyte, jag var något seg i starten men började sakta men säkret avancera uppåt i fältet för att hamna bakom CK, AH där låg jag och fröken Bleckur jag före och hon efter under hela klassiska delen. Frammåt växte avståndet lite sakta, och även bakåt. Ute på skejten släppte Fia och jag blev själv, och det blev att kriga på för att hålla undan för de jagande bakom samt att hålla trycket uppe själv för att få en bra tävling.
Denna medalj var min första tradmedalj på SM, riktigt kul!!! Och jag tror inte det var den sista.
Idag blir det lugnt träning och laddning inför morgondagen.

Ma råkes
Ida

Som sagt det gäller att vara med i svängarna nu, för detinationerna byts hela tiden i helgen var det WC i Estland nu blir de SM i Piteå som om ett tag hoppar jag in i en bil och åker norrut. Dags för årets SM tävlingar teamsprint dubbel pursuit och sprint och 10km fritt står på programmet och jag kommer att ställa upp i samtliga. Så igår hade jag en fixar dag med att tvätta och fixa lite, ska fortsätta med det lite nu innan jag drar.
Helgen gick bättre än vad jag trodde den skulle gå, känt mig lite sliten efter lägret och trodde inte att formen hade hållt i sig men de hade den, vilket jag tycker var skönt. Nu hoppas jag att den är med mig även denna vecka.
Nu blir det att packa klart.

Ma råkes
Ida

Vinterkylan har verkligen bitit sig fast här i mellan Sverige eller ska vi säga norrland… Beror helt på vem man ska säga det till så jag säger båda.
Det har varit grymt skönt att få några dagar här hemma innan det bär iväg igen, jag har hunnit tvätta träffa lite folk och bara njuta av att få vara hemma. Varje minut hemma är guldvärd när man bara får någon dag då och då. Den egna sängen och att få äta hemma och sitta i sin egen soffa är inte helt fel=)
Jag har tränat på en del här hemma också, men tyvärr är temperaturen lite halvkyligt så det gäller att vara på pälsad när man ska träna. Det är även skönt att det finns lite mer snö här i Östersund nu jämfört med förra gången jag var här och skulle träna. Då snurrade jag på skidskytte slingorna men nu är det mesta uppkört, tyvärr är det inte jätte mycket snö i terrängen men spåren är helt okey.
Imorgon drar jag österut för ännu en tävling det ska bli kul att dra på sig nummerlappen igen.

Nu ska jag fixa och dona lite, tvätten ska tas reda på och disken diskas och väskan packas.

Ma råkes
Ida